Text: Anki Sundin, © NGruppen
Jag får ofta frågan om naturliga kosttillskott är bättre än syntetiska eller konstgjorda. Frågeställarna avser med begreppet ”naturlig” vitaminer, mineraler och andra näringsämnen som framställts ur en naturlig källa såsom olika växtdelar. Vice versa betyder i det här sammanhanget konstgjort något som framställts på lab med olika kemikalier.
Allt är kemikalier
För att kunna närma oss frågeställningen är det först och främst viktigt att klargöra att allt är uppbyggt av kemiska ämnen. Ett schampo utan kemiska ämnen kan inte vara något schampo, ens om det påstås vara ett naturligt schampo. Vanligt vatten är som bekant uppbyggt av de kemiska ämnena väte och syre, och varje dag äter du ett helt spektrum av kemiska ämnen, även om du är en av dem som bara äter kravmärkta livsmedel utan tillsatser.
Så ”kemiska ämnen” betyder inte per definition något som är dåligt eller syntetiskt eller på annat sätt främmande för kroppen.
Om vi med kemikalier menar ämnen som är framställda på ett laboratorium av kemister, börjar vi närma oss kärnan i diskussionen. Sådana ämnen kan vi kalla för konstgjorda eller syntetiska. Dock måste inte sådana vara sämre för kroppen i alla avseenden än dem vi gärna kallar för naturliga.
Vitaminer och mineraler är bundna - lite kemi för den vardagsintresserade
Problemet vi har med vanliga, syntetiska kosttillskott är att många vitaminer och mineraler är bundna till salter eller andra molekyler som är svåra för kroppen att bryta ned. Saltdelen från ett näringsämne måste ofta spjälkas bort så att näringsämnet frigörs och kan tas upp genom tarmen. Så är fallet med det klassiska exemplet magnesium, som i de allra flesta tillskott är bundet till oxid. Kroppens förmåga att lösa upp magnesiumoxid är mycket begränsat, och därför är inte magnesiumoxid en bra källa till magnesium.
Karbonater är något bättre, men överlägsna är de så kallade organiska salterna, till exempel citrat och fumarat. (Ett organiskt salt innehåller kolföreningar, till skillnad från oorganiska salter som inte gör det – det är den enda skillnaden ur ett kemiskt perspektiv.)
Varför är inte alla tillskott organiskt bundna?
Dessvärre är de organiska salterna både stora och dyra för industrin, och användningsområdet är därmed begränsat. (Kunder vill ju sällan ta fyra tabletter om det räcker med en, och vill ogärna betala den extra kostnaden det innebär att använda en organiskt bunden mineral som källa trots det överlägsna upptaget.) Det är heller inte alltid nödvändigt att ett näringsämne binds till ett organiskt salt - många gånger räcker det med ett billigare, oorganiskt för att ge önskad effekt.
Fördelar med organiskt bundna näringsämnen
Fördelen med organiskt bundna näringsämnen är alltså att upptaget generellt blir bättre. Kalciumcitrat är mer lättlösligt än kalciumkarbonat, och skulle således vara en bättre källa till kalcium för en person som har en försämrad produktion av magsyra eller som står på syrahämmande läkemedel. Så är många gånger fallet med äldre människor, men så länge du är frisk och ung är det inga problem att tillgodogöra sig ett karbonatbundet näringsämne.
Är det någon skillnad mellan syntetiska och naturliga vitaminer?
Så länge den molekylära strukturen på ett näringsämne är exakt densamma, blir effekten också exakt densamma. Här är det på upptagsnivån som det skiljer sig. Och här avgörs frågan av hur lätt näringsämnet i fråga kan lösa upp sig, vare sig det är syntetiskt eller naturligt.
Problem med tillskott
Ett bekymmer med tillskott i ren form är att kroppens förmåga att selektera sitt upptag sätts ur spel. Om vi leker med tanken att du skulle äta flera kilo blodpudding om dagen i flera veckor, skulle kroppen kunna begränsa sitt upptag och lagring av järn om den inte behöver mer. Överskottet skulle hamna i toaletten, för att uttrycka det krasst.
Om du däremot skulle äta motsvarande mängder av järn i tillskottsform, är den selekterande förmågan inte lika självklar. Därför kan du hamna i en situation där överdosering uppkommer om du dels äter alla näringsämnen i den mängd vi behöver via livsmedel, dels tar ett tillskott. Vi kan sällan överdosera ett näringsämne om vi äter stora mängder via vanliga livsmedel, men risken för överdosering ökar drastiskt om vi tar ett rent tillskott med ett eller ett fåtal näringsämnen i stora mängder.
Några exempel ur verkligheten
Det har exempelvis förekommit att människor tagit tillskott av zink och fått brist på koppar samtidigt och tvärt om, eftersom båda dessa ämnen tävlar om samma upptagsmekanism. Då spelar det ingen roll om tillskottet av zink är syntetiskt framställt eller om det är framställt och renat från en växt.
För att ta ett annat exempel: Blutsaft är ju ett ”naturligt” tillskott av järn, men innehåller samtidigt en rad olika upptagshämmande faktorer som finns i de växter som det är framställt av. Därmed är inget negativt sagt om just detta tillskott – på många sätt är det bättre än ett tillskott av oorganiskt järn, eftersom det exempelvis inte tenderar att ge samma magbesvärlighet som många tabletter med järn. Dessutom har generellt sett flytande tillskott en bättre upptagsgrad än tillskott i tablettform. Dock är det alltså inte sagt att ett naturligt preparat alla gånger måste vara överlägset ett som vi betraktar som syntetiskt.
Tillskott aldrig en enkel historia
Så det här med tillskott är ingen enkel historia. Från fall till fall måste vi titta på vilken form av näringsämnet i fråga som tillskottet innehåller. Om tillskottet sedan är ett extrakt av växter och innehåller även andra ämnen, blir bedömningen genast ännu svårare, eftersom interaktionen mellan både kända och okända ämnen i de koncentrationer det kan bli fråga om kan ge högst oönskade bieffekter. Så var ju fallet med Cuur, extraktet av grönt te som marknadsfördes som ett viktminskningspreparat men som i de koncentrationer som var aktuella gav orsakade leverskador hos flera personer.
Grönt te är nyttigt att dricka, men i mycket koncentrerad form kan det bli skadligt, trots att grönt te är ”naturligt”. Det gäller även kanel, som i råttförsök också har visat sig kunna ge leverskador. Därmed är inte sagt att kanelbullar eller kanel på gröten är skadligt för oss, även om det var det som media spann vidare på när den tiden begav sig…
Naturliga tillskott kan vara farliga i stora mängder
Så, slutsatsen är alltså att även naturliga tillskott kan bli skadliga vid överdosering, precis som syntetiska. Tumregeln är att du behöver veta vilka näringsämnen du eventuellt har ett för lågt intag av innan du börjar leta i tillskottshyllorna efter vitaminer och mineraler. Om du tar ett tillskott av något du redan äter tillräckligt av, kan överskottet ge oönskade effekter, vare sig det är naturligt eller syntetiskt framställt.
Till sist - se upp för luddiga påståenden
Luddiga påståenden såsom ”Innehåller inga kemikalier”, eller ”Innehåller bara naturliga ämnen” har ingen förankring i lagstiftningen. De behöver inte betyda det vi vill eller med sunt förnuft föreställer oss att det skulle betyda. Läs alltid innehållsförteckningen på produkter om du vill veta vad de faktiskt innehåller.
onsdag 17 december 2008
tisdag 9 december 2008
Dioxiner i kött
Text: Anki Sundin, © NGruppen
Livsmedelsverket agerar snabbt när det gäller dioxin i griskött. (http://www.slv.se/templates/SLV_NewsPage.aspx?id=22454&epslanguage=SV) och varnar för konsumtion av irländskt griskött, precis som de irländska myndigheterna själva gör. Även nötkött från Irland innehåller dioxin, men inte lika mycket som grisköttet. Dioxiner är en grupp miljögifter med en rad negativa effekter på hälsan, från skador på nervsystemet och immunförsvaret till diabetes, fetma och cancer.
Var finns dioxinerna?
På Livsmedelsverkets hemsida finns en bra sammanfattning om dioxiner och andra föroreningar i vår mat: http://www.slv.se/templates/SLV_Page.aspx?id=11488&epslanguage=SV
Liksom många andra gifter finns det gränsvärden även för dioxiner. Vi kommer inte ifrån exponeringen för dessa, men vi kan välja att äta mat som innehåller relativt lite dioxin. Dioxinerna som vi får i oss via maten kommer framför allt från kött och fisk. Här finns en lista på olämpliga fiskarter (http://www.slv.se/templates/SLV_Page.aspx?id=21638&epslanguage=SV), framtagna med hänsyn framför allt till gravida och ammande, men som vem som helst av oss gärna kan följa om vi vill undvika erkänt stora källor till miljögifter.
Varför är dioxiner farliga?
Dioxiner skadar nervsystemet, inte minst hos foster och spädbarn. Det kan också orsaka cancer, och relativt nyligen har man börjat undersöka kopplingen mellan dioxiner och utvecklingen av diabetes (1-3) och fetma (4).
Källor:
1. Uemura H, Arisawa K, Hiyoshi M, Satoh H, Sumiyoshi Y et al. Associations of environmental exposure to dioxins with prevalent diabetes among general inhabitants in Japan. Environ Res. 2008 Sep;108(1):63-8. Epub 2008 Jul 22.
2. Carpenter DO. Environmental contaminants as risk factors for developing diabetes. Rev Environ Health. 2008 Jan-Mar;23(1):59-74.
3. Wang SL, Tsai PC, Yang CY, Leon Guo Y. Increased risk of diabetes and polychlorinated biphenyls and dioxins: a 24-year follow-up study of the Yucheng cohort. Diabetes Care. 2008 Aug;31(8):1574-9. Epub 2008 May 16.
4. Arsenescu V, Arsenescu RI, King V, Swanson H, Cassis LA. Polychlorinated biphenyl-77 induces adipocyte differentiation and proinflammatory adipokines and promotes obesity and atherosclerosis. Environ Health Perspect. 2008 Jun;116(6):761-8.
Livsmedelsverket agerar snabbt när det gäller dioxin i griskött. (http://www.slv.se/templates/SLV_NewsPage.aspx?id=22454&epslanguage=SV) och varnar för konsumtion av irländskt griskött, precis som de irländska myndigheterna själva gör. Även nötkött från Irland innehåller dioxin, men inte lika mycket som grisköttet. Dioxiner är en grupp miljögifter med en rad negativa effekter på hälsan, från skador på nervsystemet och immunförsvaret till diabetes, fetma och cancer.
Var finns dioxinerna?
På Livsmedelsverkets hemsida finns en bra sammanfattning om dioxiner och andra föroreningar i vår mat: http://www.slv.se/templates/SLV_Page.aspx?id=11488&epslanguage=SV
Liksom många andra gifter finns det gränsvärden även för dioxiner. Vi kommer inte ifrån exponeringen för dessa, men vi kan välja att äta mat som innehåller relativt lite dioxin. Dioxinerna som vi får i oss via maten kommer framför allt från kött och fisk. Här finns en lista på olämpliga fiskarter (http://www.slv.se/templates/SLV_Page.aspx?id=21638&epslanguage=SV), framtagna med hänsyn framför allt till gravida och ammande, men som vem som helst av oss gärna kan följa om vi vill undvika erkänt stora källor till miljögifter.
Varför är dioxiner farliga?
Dioxiner skadar nervsystemet, inte minst hos foster och spädbarn. Det kan också orsaka cancer, och relativt nyligen har man börjat undersöka kopplingen mellan dioxiner och utvecklingen av diabetes (1-3) och fetma (4).
Källor:
1. Uemura H, Arisawa K, Hiyoshi M, Satoh H, Sumiyoshi Y et al. Associations of environmental exposure to dioxins with prevalent diabetes among general inhabitants in Japan. Environ Res. 2008 Sep;108(1):63-8. Epub 2008 Jul 22.
2. Carpenter DO. Environmental contaminants as risk factors for developing diabetes. Rev Environ Health. 2008 Jan-Mar;23(1):59-74.
3. Wang SL, Tsai PC, Yang CY, Leon Guo Y. Increased risk of diabetes and polychlorinated biphenyls and dioxins: a 24-year follow-up study of the Yucheng cohort. Diabetes Care. 2008 Aug;31(8):1574-9. Epub 2008 May 16.
4. Arsenescu V, Arsenescu RI, King V, Swanson H, Cassis LA. Polychlorinated biphenyl-77 induces adipocyte differentiation and proinflammatory adipokines and promotes obesity and atherosclerosis. Environ Health Perspect. 2008 Jun;116(6):761-8.
onsdag 3 december 2008
Kolhydratfattig kost - en debatt på medias villkor?
Text: Susanne Rautiainen, doktorand Karolinska Institutet
Det har varit svårt att inte ta del av den senaste tidens heta debatt kring en kolhydratsfattig kost. Livsmedelsverket har fått stå emot hård blåst då dagens näringsrekommendationer kritiserats från flera håll, inte minst av läkaren Annika Dahlqvist som förespråkar denna typ av kost för att optimera viktnedgång. Media följer den här debatten intensivt och är inte sena med att informera allmänheten om detta infekterade ämne då vi i princip varje vecka kan läsa om hur striden fortsätter. Söndagen den 16 november i programmet Kalla Fakta på TV4 deltog professor Claude Marcus, professor Stephan Rössner samt Annika Dahlqvist i en debatt kring för- och nackdelar med en kolhydratsfattig kost. Claude Marcus skriver sedan söndagen den 23 november en debattartikel i DN där han uppmanar media att sluta med sin sensationsjournalistik. DN:s vetenskapsjournalist Karin Bojs besvarar detta inlägg och den infekterade debatten fortsätter.
Personligen kan jag tycka att det underliggande syftet med hela den här debatten kommer i skymundan och att allt mer börjar lika rena rama pajkastningen. Det är fel att blanda in hela Sveriges befolkning i en dispyt som mindre och mindre handlar om hur vi ska förbättra folkhälsan. Istället ger media utrymme för personliga intressen som snarare förvirrar än reder ut begrepp.
Livsmedelsverket sitter inte och hittar på kostråden utan de förlitar sig på de expertgrupper som tillsatts för att utvärdera olika rön. Sedan kan det diskuteras om det förekommer jävsförhållanden i dessa expertgrupper, men det är viktigt att påpeka att våra kostråd inte markant skiljer sig från de råd som förekommer i andra liknande länder som t.ex. Finland, Norge, Danmark och USA.
Vi kan inte lyfta fram enskilda studier som publicerats i de mest högrankade tidsskrifterna och förlita oss på att det är dagens nya sanning, utan vi måste sätta dessa studier i ett större sammanhang där de jämförs med resultat från andra välutformade studier. Ju högre rankad tidsskrift man publicerar i innebär inte att resultaten per automatik är mer sanna. Högrankade tidsskrifter publicerar ofta högkvalitativa studier med nya och spännande upptäckter, men som icke desto mindre måste bekräftas av andra studier innan de kan tolkas som nya bevis. Studier som inte har publicerats i de mest högrankade tidsskrifterna behöver inte nödvändigtvis vara av sämre kvalitet. De här expertgrupperna fyller sin funktion genom att de systematiskt går igenom allt vetenskapligt material och väger risken mot nyttan för att fastställa om vi har tillräckligt med bevis för att t.ex. rekommendera en kolhydratsfattig kost till överviktiga personer utan att de far illa på lång sikt.
I framtiden hoppas jag att vi fortsätter att ha förtroende för de experter som har till uppgift att på ett objektivt och systematiskt sätt granska vetenskapligt material som i sin tur ger upphov till våra kostråd. En sådan uppgift är svår att klara för den enskilde, därför tillsätts en grupp av experter som gemensamt skall komma fram till en slutsats som skall gynna folkhälsan. Det är dock viktigt att alltid ha i åtanke att forskningen går framåt och dagens sanning behöver inte alltid vara morgondagens, men att avgöra vad som är sanningen eller inte tycker jag vi överlåter till landets och världens ledande forskare.
Det har varit svårt att inte ta del av den senaste tidens heta debatt kring en kolhydratsfattig kost. Livsmedelsverket har fått stå emot hård blåst då dagens näringsrekommendationer kritiserats från flera håll, inte minst av läkaren Annika Dahlqvist som förespråkar denna typ av kost för att optimera viktnedgång. Media följer den här debatten intensivt och är inte sena med att informera allmänheten om detta infekterade ämne då vi i princip varje vecka kan läsa om hur striden fortsätter. Söndagen den 16 november i programmet Kalla Fakta på TV4 deltog professor Claude Marcus, professor Stephan Rössner samt Annika Dahlqvist i en debatt kring för- och nackdelar med en kolhydratsfattig kost. Claude Marcus skriver sedan söndagen den 23 november en debattartikel i DN där han uppmanar media att sluta med sin sensationsjournalistik. DN:s vetenskapsjournalist Karin Bojs besvarar detta inlägg och den infekterade debatten fortsätter.
Personligen kan jag tycka att det underliggande syftet med hela den här debatten kommer i skymundan och att allt mer börjar lika rena rama pajkastningen. Det är fel att blanda in hela Sveriges befolkning i en dispyt som mindre och mindre handlar om hur vi ska förbättra folkhälsan. Istället ger media utrymme för personliga intressen som snarare förvirrar än reder ut begrepp.
Livsmedelsverket sitter inte och hittar på kostråden utan de förlitar sig på de expertgrupper som tillsatts för att utvärdera olika rön. Sedan kan det diskuteras om det förekommer jävsförhållanden i dessa expertgrupper, men det är viktigt att påpeka att våra kostråd inte markant skiljer sig från de råd som förekommer i andra liknande länder som t.ex. Finland, Norge, Danmark och USA.
Vi kan inte lyfta fram enskilda studier som publicerats i de mest högrankade tidsskrifterna och förlita oss på att det är dagens nya sanning, utan vi måste sätta dessa studier i ett större sammanhang där de jämförs med resultat från andra välutformade studier. Ju högre rankad tidsskrift man publicerar i innebär inte att resultaten per automatik är mer sanna. Högrankade tidsskrifter publicerar ofta högkvalitativa studier med nya och spännande upptäckter, men som icke desto mindre måste bekräftas av andra studier innan de kan tolkas som nya bevis. Studier som inte har publicerats i de mest högrankade tidsskrifterna behöver inte nödvändigtvis vara av sämre kvalitet. De här expertgrupperna fyller sin funktion genom att de systematiskt går igenom allt vetenskapligt material och väger risken mot nyttan för att fastställa om vi har tillräckligt med bevis för att t.ex. rekommendera en kolhydratsfattig kost till överviktiga personer utan att de far illa på lång sikt.
I framtiden hoppas jag att vi fortsätter att ha förtroende för de experter som har till uppgift att på ett objektivt och systematiskt sätt granska vetenskapligt material som i sin tur ger upphov till våra kostråd. En sådan uppgift är svår att klara för den enskilde, därför tillsätts en grupp av experter som gemensamt skall komma fram till en slutsats som skall gynna folkhälsan. Det är dock viktigt att alltid ha i åtanke att forskningen går framåt och dagens sanning behöver inte alltid vara morgondagens, men att avgöra vad som är sanningen eller inte tycker jag vi överlåter till landets och världens ledande forskare.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
